Sill
Sommarens sillfiske från turbåt är populärt i Öresund. Sill tas ur och steks sen hel utan att fileas. För havsfiskaren är sill också viktig som agn och som indikator på var man skall leta efter större fisk. Sill väger upp till ett par hekto med ett svenskt rekord på 660 gram.
Sillens vanor och utbredning
Sill finns i alla nordiska hav inklusive Östersjön. I Östersjön blir den mindre och kallas strömming, men det är samma art.
Sill kan bilda enorma stim och går in till kusten på sommaren där man vissa tider kan dra stora mängder. Den är pelagisk och äter små djur. Sill är ett viktigt byte för de flesta större fiskar och för marina däggdjur.
Fiske efter sill
Sill fiskas på enklast sätt med upphängare med en liten kroklös tyngd eller liten pilk. Det är viktigt att upphängarna är så små som möjligt, särskilda upphängare för sill finns att köpa. Använder du tackel för makrill blir du lätt helt utan sill.
Under sillstimmen går ofta stora fiskar och betar i stimmet. Sill är mycket fet, vilket gör den till ett bra agn.
Sillens historia
Sill är ekonomiskt mycket viktig för yrkesfisket och har varit en av de viktigaste handelsvarorna från norden. Flera orter längs svenska kusten har grundlagts som centrum för fiske och handel med sill, t ex Skanör och Falsterbo i södra Skåne. I en fattig tid innebar tillgång till rika sillfisken en källa till stor rikedom. Fisken kunde vara så riklig så att det beskrevs som att man kunde sätta ned en åra i havet och den blev stående i all fisk.
Åtskilliga sillperioder finns omtalade i historien. Det är perioder på tiotals år då sillen ändrar beteende och går nära land så att den blir mycket lätt att fånga. Under dessa tider blomstrade fiskeorterna i Skåne och längs västkusten.
Idag pratar vi inte om sillperioder. Orsaken är att yrkesfisket inte längre är beroende av att fisken ska gå in till kusten för att den ska kunna fångas. Fiskeskeppen kan söka upp sill var den vill.
