Mina fiske uppleverser

Min största fisk var en gädda på 10kg som jag fick när jag spinnfiskade.
En gång fick min systers kille en gös på 1 kg 30 sek efter fick jag en gös på 0,5 kg och 10 min efter fick jag en gädda på 1,5kg som jag hade nästan strypt med min taffs.
Jag fick en havskatt på 5kg på bottenmete utanför lysekils kust.
Det var 50m djupt där jag fick den.
Jag använde musslor på kroken.
Jag ska ge er ett förslag,åk till lysekil och åk med oberon dom har sveriges bästa havsfiske.
Det kostar bara 600kr resan och 100kr spö hyrning.Oberon Havsfiske | Fiske i Lysekil – Alltid på hugget

Öring

Öring är en av våra bästa sportfiskar. Den ger en god kamp, smakar gott och är mycket vacker. Det finns väldigt mycket skrivet om öringen, dess vanor och hur man fiskar det. Detta är bara en introduktion, se vidare lästips längst ned.

 

Öringens vanor och utbredning

Öring finns i de flesta större insjövatten i Sverige. Den lever ensam och är rätt skygg. Öringen uppträder i flera olika former som kan se väldigt olika ut. Alla öringar fortplantar sig i rinnande sötvatten, även om de kan växa upp i havet.

 

Bäcköring är liten, mörk och mycket vacker. Grönskimrande, röd rygg och sidor med vackra röda och svarta fläckar. Undersidan skimrar i gult.

 

Bäcköring finns i mindre vatten och i åar och bäckar. Blir bara 20 till 25 cm, sällan över 35 cm. Äter insekter, nymfer, larver och små kräftdjur. Föredrar kalla, rinnande vatten och är inte så vanlig i lugna vatten på slätten.

 

Havsöring är en betydligt större form av öring som växer upp i havet där det finns mer byte än i insjöar. Havsöringen är blank för att synas sämre i de öppna vattenmassorna. Svenskt rekord är på 15,26 kg.

 

Insjööring som går i större insjöar och är också blank som havsöringen. Svenskt rekord är på 17 kg.


Fiske efter öring

Fisket efter öring är mycket varierat.

 

Flugfiske i åar och mindre vatten ger mycket sport och upplevelse.

 

Spinnfiske ger ofta öring, den fås också som bifångst vid fiske efter gädda eller abborre.

 

Kustfiske med spinn eller fluga ger havsöring vid stenar, sandrevlar och ojämnheter.

 

Trolling efter pelagisk havsöring kan ge de största havsöringarna.

 

Den öring som är mest eftertraktad är den öring som ätit upp sig i havet. När den börjar färgas för att fortplanta sig ska den undvikas att fångas, då den istället ska bidra till att öka beståndet. Efter leken kallas fisken för vrakfisk och är i mycket dålig kondition. Denna öring är inte någon bra matfisk och ska därför inte heller fångas.


Torsk

Torsk är inte bara vår populäraste matfisk med sitt fina vita kött , torskfiske är också basen i vårt havsfiskegenom sin vanlighet, storlek och sitt höga matvärde. Det dras antagligen upp lika mycket torsk av sportfiskare i havet som av alla andra fiskarter tillsammans.

 

Torskens vanor och utbredning

Torsk är en allätare som håller till direkt över botten. Den äter alla mindre fiskar, även sina egna ungar, men också fiskrom, kräftor, räkor och alla andra smådjur. Den enda gången man hittar torsk högre över botten är när den går och betar under stim med sill eller sej.

 

Torsk kan ha flera färgvariationer. Den frigående torsken är gulaktig, men torsk som går på grunt vatten i tångbältet får en kraftig och vacker röd färg.

 

Torsk går i stora stim och kan rätt så ofta nå vikter uppemot 20 kg. Den största torsken som någonsin fångats vägde 60 kilo. Svenska sportrekordet är på 32,420 kilo.

 

Torsk är utbredd över hela norra Atlanten. Den föredrar relativt kalla vatten och finns därför mest från Nordsjön och norrut. Torsken är tålig för bräckvatten och finns därför långt in i Östersjön, även om fortplantningen här är beroende av de årliga inströmningarna av saltvatten. Torsken geografiskt är uppdelade i en rad olika bestånd som inte verkar blandas i någon större utsträckning. I Östersjön finns två bestånd öster och väster om Bornholm. Öresund har sitt eget bestånd. Bestånd finns också i Kattegatt, Skagerack och längs norska kusten upp till Berings hav.

 

Fiske efter torsk

När du fiskar torsk är det väldigt viktigt att hålla botten. Det vanligaste sättet att fiska efter torsk är att driva över sluttningar och toppar där det finns hårdbotten som torsken trivs på och pilka med pilk och några upphängare. Detta kan ge stora mängder torsk men även ströfiskar av andra arter.

 

Torsk fiskas också en del med spinn från land, men detta fiske har blivit mindre lönsamt eftersom torsken har blivit mindre vanlig.

 

Vill du ha större torsk bör du gå över till agn, antingen filéer eller hela fiskar. Detta kräver färre och kraftigare krokar. Ett bra tackel är att ersätta trekroken under pilken med en stor enkelkrok för agn och att sätta en enkelkrok på tacklet ovanför pilken. Detta gör att du slipper småfisken och lätt kan ta dig igenom ett stim med betesfisk utan napp.

 

När den stora torsken står på botten håller den sig ofta på väldigt små ytor där förhållandena är de rätta med nära till maten och men lä för strömmen. Det krävs mycket fiske för att hitta dessa små hotspot vid vrak eller stenar.

 

Hotet mot torsken

Flera av torskbestånden är kraftigt nedfiskade av ett alltför hårt yrkesfiske. Särskilt gäller det bestånden av torsk i Östersjön, men även alla europeiska bestånd av torsk utom det i Berings hav. På den amerikanska sidan är det berömda beståndet av stor torsk på Grand Banks utanför New Foundland så nedfiskat att det inte repat sig trots totalt fiskestopp sedan början på 90-talet.


Troligen har nedfiskade torskbestånd svårt att komma igen därför att deras ekologiska nisch tas över av andra fiskar. Även i Östersjön har det minskande torskbeståndet fått konsekvenser för hela det ekologiska systemet. Genom att färre småfiskar av en rad arter äts upp av torsk kan dessa växa till sig i antal. Sedan äter dessa av andra fiskars rom så att även stora fiskar har svårt att föröka sig. Detta är en trolig förklaring till att abborre och gädda minskat kraftigt i Östersjön och den stora mängden sill kan också hålla nere torskbeståndet ytterligare.

 

Torsk är en stimfisk som går i stora stim på botten. Den leker på vintern på särskilda lekställen. Strax innan leken når honorna sin toppvikt med sina stora romsäckar. På sommaren är torsken betydligt slankare och väger mindre.


Sill

Sommarens sillfiske från turbåt är populärt i Öresund. Sill tas ur och steks sen hel utan att fileas. För havsfiskaren är sill också viktig som agn och som indikator på var man skall leta efter större fisk. Sill väger upp till ett par hekto med ett svenskt rekord på 660 gram.

 

Sillens vanor och utbredning

Sill finns i alla nordiska hav inklusive Östersjön. I Östersjön blir den mindre och kallas strömming, men det är samma art.

 

Sill kan bilda enorma stim och går in till kusten på sommaren där man vissa tider kan dra stora mängder. Den är pelagisk och äter små djur. Sill är ett viktigt byte för de flesta större fiskar och för marina däggdjur.

 

Fiske efter sill

Sill fiskas på enklast sätt med upphängare med en liten kroklös tyngd eller liten pilk. Det är viktigt att upphängarna är så små som möjligt, särskilda upphängare för sill finns att köpa. Använder du tackel för makrill blir du lätt helt utan sill.

 

Under sillstimmen går ofta stora fiskar och betar i stimmet. Sill är mycket fet, vilket gör den till ett bra agn.

 

Sillens historia

Sill är ekonomiskt mycket viktig för yrkesfisket och har varit en av de viktigaste handelsvarorna från norden. Flera orter längs svenska kusten har grundlagts som centrum för fiske och handel med sill, t ex Skanör och Falsterbo i södra Skåne. I en fattig tid innebar tillgång till rika sillfisken en källa till stor rikedom. Fisken kunde vara så riklig så att det beskrevs som att man kunde sätta ned en åra i havet och den blev stående i all fisk.

 

Åtskilliga sillperioder finns omtalade i historien. Det är perioder på tiotals år då sillen ändrar beteende och går nära land så att den blir mycket lätt att fånga. Under dessa tider blomstrade fiskeorterna i Skåne och längs västkusten.

 

Idag pratar vi inte om sillperioder. Orsaken är att yrkesfisket inte längre är beroende av att fisken ska gå in till kusten för att den ska kunna fångas. Fiskeskeppen kan söka upp sill var den vill.


Sej

Sej eller gråsej är en pelagiskt torskfisk som kan bli över 10 kg. Gråsej blir stark i förhållande till sin vikt och att få en 10 kg gråsej på kroken är en mycket stark fiskeupplevelse. Svenskt rekord är 15,986 kg, i Norge har sej upp till 18,1 kg fångats. Sejen är okej som matfisk, men inte någon delikatess. Däremot är sej utmärkt som agn.

 

Sejens vanor och utbredning

Sej går ofta i stora stim i fritt vatten. Den jagar gärna i strömkanter och över toppar, men går inte lika långt in i skärgården som makrillen gör. Du kan också hitta sej långt ute till havs där djupen som sejen går på avgörs av hur strömmarna går. Även om sej kan bli rejält stor är det betydligt vanligare att man stöter på den när den går i stora stim med mindre sej på mellan ett par hekto och något kilo. Stimmen består av jämnstora fiskar.

 

Fiske efter sej

Stor sej är en av de mest utmanande sportfiskarna man möter i nordiska vatten. Den fiskas pelagiskt i vatten med mycket betesfisk där den jagar på toppar, i sund och under stim med småfisk. Fråga lokalbefolkningen vilka platser som gäller. Sej är mycket stark och gör fantastiska rusningar och att kunna drilla en 10 kilos sej kräver att utrustningen är i toppskick, med broms som inte kärvar och med knutar i topptrim. Det bästa betet för stor sej är naturligt agn, som makrill, sill eller sej.

 

Mindre sej är en av de vanligaste fiskarna för den som fiskar i Norge. I Sverige är den vanlig men inte dominerande.

 

Mindre sej hugger ofta på upphängare. Träffar du väl på ett stim kan du snabbt få så mycket småsej som du behöver. Precis som för makrill får man ofta hela tacklet fullt. Särskilt i Norge är det vanligt att fiskedagen börjar med att man drar upp rejält med sej som agn för dagens fiske.

 

Stim med mindre småsej är också viktiga för den som vill fiska efter stor fisk. De stora fiskarna går under stimmen och anfaller uppåt. Vanligast är stor torsk eller stor sej. För att komma åt denna stora fisken behöver du ett enkelt men grovt tackel med naturligt agn som småfisken inte tar.

Gråsej

Makrill

Makrill är en av våra bästa matfiskar och grunden för det mer traditionella havsfisket längs Bohuskusten i småbåtar och med dörj. Makrill väger ofta från några hekto upp till 7-8 hekto. En makrill på ett kilo är en stor fisk. Det svenska rekordet är på 3,074 kg.


Makrillens vanor och utbredning

Makrill går i stora stim som kan fylla en vik eller ett sund från botten till ytan. Den äter plankton, småfisk, räkor och andra småsaker i vattnet, men tar inte större byten.

 

Makrill är en utpräglad sommar- och höstfisk. Först vid midsommar kommer de första stimmen in till kusten. På vintern står den på stora djup i Nordsjön och går knappast att nå för sportfiskaren.

 

Makrill är pelagisk och flyttar sig snabbt och hela tiden. Makrill står inte ens stilla när den sover. På sommaren går den gärna högt, men på hösten hittar man den enda nere vid botten. Makrillen har också mycket högre vikt på hösten då den har ätit upp sig.

 

Makrill är fantastiskt god stekt, med potatismos och lingon. Men den är också en av våra bästa agnfiskar, eftersom den är så fet. Den ska ätas dagsfärsk.


Fiske efter makrill

Makrill är kanske vår starkaste fisk i förhållande till sin storlek. Den ska fiskas med lätt utrustning för att verkligen komma till sin rätta. Den tar inte på pilken utan på upphängarna, som inte ska vara för stora. Tänk på att makrillen har en liten mun. Sök aktivt av vattnet på olika djup tills du hittat var makrillen står. Får du fisk får du ofta hela tacklet fullt, kanske fem fiskar i stöten. De är lätta att kroka. Få av dem så snabbt du bara kan och fiska på samma djup igen så får du fullt tackel igen. Så kan det fortsätta tills du fått all makrill du behöver på några minuter, för att sedan tvärdö när stimmet flyttat sig.

 

När man söker makrill är det viktigt att förstå hur den jagar. Makrill älskar strömmar eftersom de som djur den jagar då är lättare att fånga. Därför står makrill där det finns strömmar och strömkanter som i sund eller över toppar.

 

I Norge är det betydligt lättare att hitta makrill eftersom tidvattnet gör att den samlas i strömmen mellan skären. Tidvattnet på en halv meter i Bohuslän verkar inte räcka för att koncentrera makrill.

 

I många orter i Bohuslän går befolkningen man ur huse när makrillen går till. Det enda många talar om efter midsommar är var makrillen är och vem som fått hur många makrillar. Detta traditionella fiske bedrivs från ankrade småbåtar på vissa ställen som fått rykte om sig att dra till sig fisk. Om dessa ställen verkligen ger mer än andra ställen är tveksamt. Fortfarande bedrivs detta makrillfiske mest med handdörj med två krokar med småsill. Det är ett stillsamt och trevligt fiske, men det är tveklöst så att ett vanligt spö som snabbt kan fiska av alla vattenlager tillsammans med upphängare utan småsillar som trillar av ger betydligt säkrare fångst.


Horngädda

Horngädda eller näbbgädda är mycket lättfångad och rolig fisk att fiska efter i början av maj i Öresund och längst sydsveriges kuster.

 

När fisket är som bäst efter horngädda är det inget konstigt att fånga en i vart och vartannat kast. I början av maj kokar vattnet nära stranden av horngädda som trängs in i Öresund för att leka. Kajerna är fulla av folk och alla får fisk! Horngädda kan då fångas från land lika bra som från båt.

 

Horngäddan går till veckan kring första maj och stannar i några veckor. Bäst fångstchanserna är en solig dag från en pir eller brygga som tar dig ut på några meters djup, gärna över sandbotten.

 

Använd ljusa blänkande drag. Dessa måste du absolut ändra själv. Horngäddans mun är hård och benig och dåligt fäste för en krok. Alla vet hur ett horngäddedrag ska se ut för att fånga fisk och det är inte så som de säljs i affärerna! Gör så här: Ta loss trekroken och bind fast den igen i draget med en nylonlina så att kroken hänger en decimeter efter draget. Nu kommer horngäddan att fastna genom att kroken dras fast på utsidan av näbben.


Fakta om havskatt

Havskatt är spännande, ful och har ett fruktat bett som mer än en sportfiskare fått känna på. Köttet smakar mycket bra och är fast. De flesta havskatter man fångar väger mellan ett och tre kilo med ett svenskt rekord på 10 kg. I Norge har havskatt i den storleken fångats många gånger.

 

Havskattens vanor och utbredning

Havskatt trivs på korallbotten och stenig botten, gärna med små hålor att gömma sig i. Den äter skaldjur, sjöborrar, musslor som den lätt krossar med sina starka tänder.  Havskatt äter också fisk, men är ingen stor jägare.

 

I svenska vatten går havskatt till grundare vatten i maj då den är lättast att fånga. Den går inte grundare än 25 meter. I Norge är den inne på grunt vatten längre tid och ofta lättare att komma åt.


Fiske efter havskatt

Fiske efter havskatt är väldigt spännande. Den är ingen stor kämpe men den gör sig mycket bra på bild med sitt farliga utseende. Havskatt är inte heller helt ofarlig i båten och brukar hugga efter fiskaren, så havskatt ska hanteras med största försiktighet när den krokas av. Havskattens bett har stor kraft och kan lätt krossa ett finger.

 

Fisken bedrivs som bottenfiske med agn från drivande båt över klipp- eller korallbottnar. Som agn ärmakrill det bästa, men även annan fet fisk som sej eller sill går att använda. Ofta anges musslor som bra agn för havskatt, men det kräver en del förberedelser. För att få musslorna att sitta på kroken måste de läggas i små nätpåsar innan. Men det går alltså lika bra med makrill vilket är betydligt enklare.

 

Det kan vara långt mellan nappen när man fiskar havskatt, men får du napp ska du markera platsen ordentligt med navigatorn och göra en ny drift. Havskatterna håller ofta till flera på ett ställe där det finns någon lämplig håla.Jag har fått en havskatt på 5 kg och botten metade med musslor på 50 m djup.

Havskatt

Fakta om abborre

Abborre (Perca Fluviatilis) tillhör abborrfamiljen och är en av våra vanligaste söt- och bräckvattenfiskar. Den är spridd i nästan alla större vattendrag i Sverige nedanför fjällkedjan och finns i Östersjön och in i Öresund. Abborren förekommer ofta i stora mängder med vikter runt några hekto. En abborre på ett kilo är en stor fisk. Det svenska rekordet är 3,15 kg.

 

Abborrens utseende

Det är lätt att känna igen abborren på tvärränderna över kroppen och de röda fenorna. På ryggen har abborren två fenor varav den främsta är taggig.

 

Abborrens vanor och utbredning

Abborren är vår kanske vanligaste fisk och finns i så gott som alla vatten. Den är mycket rovgirig och lätt att få att nappa både på mete och spinn.

 

Under sina två första levnadsår äter abborren huvudsakligen plankton. När abborren är runt 11-12 cm börjar den också äta bottendjur som mygglarver, vattengråsuggor, märlor och kräftungar.

 

Nästa dietbyte sker runt 16-17 cm då Abborren börjar jaga fisk. Från och med 20 cm längd dominerar fisk födan. abborrens favoritbyte är löja, nors, elritsa, småspigg, mört och yngel av den egna arten.

 

I mindre vatten är risken stor att abborren konkurrerar så kraftig om födan att den inte kan växa sig stor. Sådana bestånd av små Abborrar kallas tusenbröder finns i många småvatten. Ett sätt att få abborren i sådana vatten att växa till sig är att sätta ut rovfisk eller att fiska den hårt. De fiskar som blir kvar får då chansen att växa till sig.

 

Abborren är en värmeälskande fisk som gärna håller till i ytan eller i uppvärmda strandregioner under sommaren. Abborren simmar normalt inte i stim, men kan ofta samlas i mängder där jakt.

 

Fiske efter abborre

Abborren är lättfångad, inte bara för att den finns i mängd i de flesta vatten utan också för att den är aggressiv och gärna hugger först och frågar sen. Får man igång abborren ordenltigt med kastspöet drar den till sig fler och fler abborrar som alla avundsjukt kastar sig över betet. Den hugger på nästan vad som helst och är inte så kräsen förnär på dagen du fiskar som gäddan är.

 

Ändå kan man säga att det bästa fisket efter abborre sker på morgonen eller när solen står lågt på kvällen. Viktigt att tänka på är att söka fisken där vattnet är varm och där det finns tillgång till skyddande växligthet.

 

Mete är en vanlig metod för att fiska abborre, men de största fiskarna äter bara fisk och då är kastspö med t ex spinnare en bättre metod.

Abborre


Fakta om gädda

Gädda är vår största och mest spännande sötvattensfisk och kan bli upp emot 20 kg. Den fins i alla större vatten och i Östersjön. Den går inte att ta miste med någon annan fisk med sitt långsmala utseende med fenorna placerade längst bak, platta och breda nos.

 

Bräckvattengäddorna som går i fritt vatten är ofta lite gulare medan gräsgäddor från växtrika sjöar är kamoflagefärgat gröna.

 

Gäddans vanor och utbredning

Gädda finns i alla sjöar som inte är kraftigt försurade eller saknar tillräckligt med syre. Den förekommer också i rinnande vatten, men föredrar du de lugnare partierna. Gädda finns i hela Östersjön och upp i Öresund.

 

Gädda är till skillnad från abborren en kallvattensfisk. Det gör att den kan vara svår att nå på sommaren då den går djupt där vattnet håller lägst temperatur. Tidigt på morgonen och på kvällen kommer den upp mot vassen för att äta.

 

Bara honorna blir riktigt stora, gäddhanarna blir mycket sällan över 5 kg och blir könsmogna redan vid 2-3 års ålder när de väger ett halv kilo (25-40 cm längd) .  Honorna blir könsmogna vid 3-5 års ålder då de väger 0,5 - 1 kg (40-55 cm). Honorna kan bli mycket storvuxna, enstaka exemplar har fångats i Sverige över 20 kg. De största gäddorna som rapporterats har vägt 35 kg, varit 150 cm långa och 30 år gamla.

 

Gäddans föda efter yngeltiden består bara av fisk eller andra levande byten. mört, sarv, abborre och strömming är viktiga byten men gäddan hugger på allt som har rätt storlek, även andra gäddor. Gäddan tar gärna stora byten, upp emot 20-30 procent av den egna kroppsvikten.

 

Fiske efter gädda

Gädda är kanske den mest spännande sötvattensfisken att fiska efter. Alla kan få den, men det är få förunnat att få de riktigt stora.

 

Gädda fiskas oftas med spinn eller trolling med stora drag. Wobbler, skeddrag eller stora spinnare och jiggar är populära. Tänk på att du behöver ett spö med lite ryggrad. Du behöver också en ordentlig tafs, gäddans tänder biter lätt av en vanlig lina.

 

Gädda hugger på det mesta som rör sig, men det är viktigt att fiska på rätt plats och rätt tid. Till skillnad från abborren har gäddan tydliga huggtider koncentrerade till de tider då solen står lågt. Ofta kan det vara fullt hugg i en timme och helt dött före och efter.

 

Viktigt att tänka på är att gäddan är en kallvattensfisk. Mitt på dagen en solig sommardag kan den gäddan vara omöjlig att nå där den står på stora djup i det kallaste vattnet. På kvällen går den upp mot vassen och då kan man glida förbi vasskasten och kasta innåt mot vassen, eller sakta trolla förbi.

 

Man kan också trolla efter gädda ute på öppet vatten och lite större djup. På så sätt kan man med lite tålamod hitta gäddan även om man inte vet precis var den står. Använd djupriggar eller djupparavaner om du vill komma ner ordentligt. Djupparavaner räcker för att komma ner på 5-10 meter och är lättare att sköta än djupriggar. Vid enklare trolling kan du lätt ha två spö ute, sätt då betena på lite olika djup.

 

Andra sätt att fiska gädda är angelfiske på vintern, då du agnar 10-20 angeldon med levande fisk. Detta är ett säkert sätt att få gädda på morgonen.

 

För att nå gäddan i bevärlig vegetation är att "slanta", dvs precisionsmeta med levande mört i små öppningar i vassen. Det är en fördel om man är två, då kan en backa båten med årorna och den andra hålla ett långt metspö som med agn som sänks ned i lämplig öppningar. Tänk på att betet måste röra sig för att locka till hugg! Vid mete av gädda med levande agn är det viktigt att vänta med mothugget tills gäddan har gjort sin rusning och stannat för att vända sitt byte. Först när gäddan har satt i sig bytet och börjat röra sig igen är det dags för mothugg.

 


Fakta om gösen

Gös är en abborrfisk med två ryggfenor, en främre hårdstrålig och en bakre mjukstrålig. Detta gör att den inte kan förväxlas med någon annan fisk är möjligen abborren, men då av en mycket ovan fiskare. Gösen skiljer sig från Abborren genom sin långsträckta kroppsform, att gösen saknar abborrens tvärränder och genom sin ofta betydligt större vikt. Den långsträckta formen gör att den ibland kallas gädd-abborre, den ser lite ut som ett mellanting mellan gädda och abborre.


Gös är inte alls lika vanlig som abborre eller gädda. Gös trivs främst i lugna slättsjöar. 
Gös är liksom gäddan och abborren en uttalad predator, dvs. den huvudsakliga födan är fisk. Den står ofta pelagiskt och jagar i skydd av mörkret. Den gynnas av dålig sikt som slammiga sjöar eller sjöar med mycket växtplankton. Det grumliga vattnet passar gösens jaktteknik att smyga sig på bytet. Därför trivs gösen gärna i mörtrika sjöar eftersom mörten gör att vattnet grumlas.



RSS 2.0